fredag 1 maj 2009

Äntligen på väg

Nu börjar det röra sig. Vi har letat tomt i tre år, vilket kanske inte är så konstigt eftersom vi vill bo kvar i samma område, men ha en större tomt.

Idag har vi ett hus som vi trivs bra i, men vi tycker att tomten känns för liten (ca 880 kvm). Att vi skulle flytta förstod vi när vi för tre år sedan var med i budgivningen på en liten stuga med bedårande utsikt över sjön, men priset blev högt och en osäkerhet vad som skall hände med den stiftelse som arrenderar ut marken gjorde att vi avstod. Vilket vi idag är nöjda med, vi hade inte trivts där, för grannhuset ligger i stort sett på tomtgränsen.

Efter det så hittade vi en annan mycket trevlig tomt och där lovade exploatören att han skulle återkomma efter semestern (för två år sedan). Vi trodde naturligtvis att det var semestern för två år sedan, men antagligen menade han en annan semester, för vi har inte hört av honom än;-)

Så i Juli 2008 så hittade vi en plats i området där vi kunde tänka oss att bo, så upp till byggnadskontoret för att hitta fastighetsbeteckning och ägare. Där ser vi att fastigheten är mycket stor och att det finns ett alternativ till den plats där vi först ville ha en tomt. Ägaren är utflyttad sedan 30 år tillbaka, men har bort i området som barn. Fastigheten visar sig vara ett arv från ägarens farfar.

Hur gör man då för att kontakta en människa långt härifrån och säga att man vill köpa mark? Vi tog i alla fall några kort på de två tänkbara markbitarna och skrev ett hederligt gammaldags brev. Efter några dagar tog jag mod till mig (påhejad av frun) och ringde. Vilken trevlig människa, hon kunde massor om områdets historia, men marken ville hon ha kvar för framtida behov, fast den lilla snutten som vi hittat som alternativ var OK för henne att sälja och vi diskuterade fram ett ungefärligt pris (precis på toppen av högkonjunkturen!).

Ett litet problem var det med marken - den var klassad som parkmark! Så innan ett köp så var vi tvungna att få ett förhandsbesked. Jag klev upp till byggnadskontoret bara för att få ett nedslående besked: "Den marken är park, där får ni inte bygga, men ansök gärna om ett förhandsbesked". Vilket vi gjorde och efter en kort diskussion om storlek så gick det igenom i Mars. Underbart, men vi är också tvungna att bygga en pumpstation för att ansluta till avloppet.

Det är inte lika kul eftersom vi blir tvungna att gräva nästan 100 meter genom vår steniga tomt istället för att gå ut på gatan nedanför.