Husleverantörer

Första träffen med husleverantörer på tomten var spännande.

På förmiddagen träffade vi Myresjöhus, som hade med sig en markentreprenör, som var riktigt kunnig. När vi sade att vi helst ville ha ett 1,5 plans hus istället för det suterränghus, som vi har sökt förhandsbesked på så sade han att det går att ordna och det kommer bli kanonfräckt. Så nu tittar vi på deras Skagerack. Säljaren var mycket väl förberedd, men så träffade vi honom för två år sedan när vi försökte bygga på en annan tomt.

På eftermiddagen träffade vi LB-hus, som hade med sig en byggledare. De nappade inte alls på vår tankar om 1,5 plans hus och bidrog tyvärr inte alls med lika mycket kreativitet som Myresjöhus.

Nu är det bara att vänta på kalkylerna.

Husknuten

Vi har hittat ett trevligt souterränghus från Värsåsvillan, Mösseberg, så vi har bokat ett möte med dem på Husknuten. Vi träffar säljaren, men tyvärr känns det som om han helst vill slippa sälja hus. Ingen energi, ingen önskan att vi skall köpa hus från Värsåsvillan. Jag undrar hur länge han kommer vara kvar.

Eftersom jag gillar LB-hus, Jaktfalken gick vi dit för att titta. Jag fullkomligt älskar deras golv i valnöt. Sovrummet på övre plan är helt i min stil, men när vi står där så hör vi hur säljaren pratar med ett par i undervåningen i andra änden av huset, så ett modernt öppet hus blir det inte.

Här är några bilder på sovrummet:



När vi strosar omkring på Husknuten så får vi en idé att titta in i vår gamla favorit, Nergården från Mjöbäcksvillan. Vi börjar prata med säljaren och som andra redan har kommenterat så är han riktigt bra. Engagerad och trevlig på ett professionellt sätt, dessutom har de trevliga hus i en passande prisklass. Vi får rejält med bakgrundsmaterial till de hus vi är intresserade av.

Vi kommer överens om att höras av lite senare när vi har kommit längre i processen.

Nu har vi lagt handpenning på tomten och väntar på avstyckningen.

Handläggaren på Lantmäteriet är riktigt bra och har ett bra tempo. I torsdags var jag med och satte ut rör och käppar. Jag trodde att jag slutat leka med pinnar, men det har var kul. När jag klev omkring där i skogen, så kom en av våra nya grannar ut och började prata. Det var riktigt trevligt och jag tackar för de underbara vindruvorna! Jag kommer att försöka tigga till mig en stickling, när vi har flyttat in.

När en av lantmätarna och jag klev runt på fastigheten för att hitta tomtpinnar så pekar han plötsligt på en sten som jag har foten på och säger "Aah, där är en pekare". En pekare är ett märke man använde för i tiden för att markera fastighetsgränser, en kort stund senare hittade han en pekare till.

Jag hade inte sett dem om jag så snubblat på dem, vilket jag nästan gjorde.

Men OJ, vad tomten är stor! Jag hade inte riktigt greppat var den korridor på 10 meter skulle vara och det som på kartan såg riktigt stort ut känns lite pluttigt i verkligheten.

Äntligen på väg

Nu börjar det röra sig. Vi har letat tomt i tre år, vilket kanske inte är så konstigt eftersom vi vill bo kvar i samma område, men ha en större tomt.

Idag har vi ett hus som vi trivs bra i, men vi tycker att tomten känns för liten (ca 880 kvm). Att vi skulle flytta förstod vi när vi för tre år sedan var med i budgivningen på en liten stuga med bedårande utsikt över sjön, men priset blev högt och en osäkerhet vad som skall hände med den stiftelse som arrenderar ut marken gjorde att vi avstod. Vilket vi idag är nöjda med, vi hade inte trivts där, för grannhuset ligger i stort sett på tomtgränsen.

Efter det så hittade vi en annan mycket trevlig tomt och där lovade exploatören att han skulle återkomma efter semestern (för två år sedan). Vi trodde naturligtvis att det var semestern för två år sedan, men antagligen menade han en annan semester, för vi har inte hört av honom än;-)

Så i Juli 2008 så hittade vi en plats i området där vi kunde tänka oss att bo, så upp till byggnadskontoret för att hitta fastighetsbeteckning och ägare. Där ser vi att fastigheten är mycket stor och att det finns ett alternativ till den plats där vi först ville ha en tomt. Ägaren är utflyttad sedan 30 år tillbaka, men har bort i området som barn. Fastigheten visar sig vara ett arv från ägarens farfar.

Hur gör man då för att kontakta en människa långt härifrån och säga att man vill köpa mark? Vi tog i alla fall några kort på de två tänkbara markbitarna och skrev ett hederligt gammaldags brev. Efter några dagar tog jag mod till mig (påhejad av frun) och ringde. Vilken trevlig människa, hon kunde massor om områdets historia, men marken ville hon ha kvar för framtida behov, fast den lilla snutten som vi hittat som alternativ var OK för henne att sälja och vi diskuterade fram ett ungefärligt pris (precis på toppen av högkonjunkturen!).

Ett litet problem var det med marken - den var klassad som parkmark! Så innan ett köp så var vi tvungna att få ett förhandsbesked. Jag klev upp till byggnadskontoret bara för att få ett nedslående besked: "Den marken är park, där får ni inte bygga, men ansök gärna om ett förhandsbesked". Vilket vi gjorde och efter en kort diskussion om storlek så gick det igenom i Mars. Underbart, men vi är också tvungna att bygga en pumpstation för att ansluta till avloppet.

Det är inte lika kul eftersom vi blir tvungna att gräva nästan 100 meter genom vår steniga tomt istället för att gå ut på gatan nedanför.